Förra året vid den här tiden på året begav jag mig långt ut i vildmarken för att föreviga och studera den rara Prärieorren (Centrocercus minimus). I min gamla blogg  kan du läsa om det storartade äventyret: Utsikter och insikter. De unika bilder jag fotograferade vid det tillfället har blivit publicerade i ornitologisk fackpress, såväl i Sverige som utomlands.

I år tog jag återigen chansen att se om Prärieorrparet hade återvänt till sin skyddade och undangömda häckningsplats. Även denna gång gick jag upp i svinottan (fast nu på långfredagens morgon) och traskade ut i den djupa och vidsträckta vildmarken. Tack vare mina omfattande ornitologiska kunskaper lyckades jag smyga mig fram till  boet, som låg placerat ute på en milsvid mosse på en tuva med Skvattram (Rhododendron tomentosum). Som ni ser på bilden hade honan redan lagt sitt enda ägg. Det unika med Prärieorren är att honan står upp och ruvar sitt ägg. På det viset riskerar hon inte att bli biten av den elaka ungen när den kläcks.

master_DSC4561

Share