Syftet med den här lathunden är att beskriva hur jag går tillväga inför jag ska skriva ut en bild, antingen på min egen skrivare eller via ett labb. Precis som andra lathundar här på min blogg är metoden, som jag beskriver, främst ett stöd för mitt eget minne och arbetsflöde. Den gör inte anspråk på att vara heltäckande eller förklara allt i detalj. Det som klargörs är svar på de frågor jag ställt mig själv på resans gång.

Steg 1. Anpassa bilden till rätt dimensioner

Metoden utgår från att jag har en färdigbehandlad bild, där alla lager är sammanslagna till ett lager (på pc Shift+Ctrl+Alt+E) och som är beskuren till ”rätt format” (t.ex. A4 – 210 x 297) i Photoshop. Bilden är en kopia av originalbilden och den är döpt till något annat än originalet, så jag inte riskerar att skriva över originalet.

Steg 2. Anpassa bilden till rätt storlek

Eftersom min bild ska skrivas ut i A4 format (210 x 297 mm) går jag först in under menyalternativet Bild–>Bildstorlek och skriver in värdet 297 mm. Det är oftast bättre att inte ändra antalet pixlar i bilden utan låta bildupplösningen få det värde det får när bilden är anpassad till lämplig storlek. D.v.s. låt kryssrutan vid ”Ändra” vara urkryssad. Därmed är all information (alla pixlar) i bilden kvar och ingen information går förlorad.

bildstorlek_1

Bildens upplösning (ppi – pixels per inch) är information till skrivaren hur stor varje pixel ska bli när bilden skrivs ut. I exemplet ovan kommer skrivaren att skriva ut 509 pixlar per tum, såvida skrivaren har förmågan att göra det. Normalt brukar man säga att över 300 ppi uppfattar inte det mänskliga ögat någon skillnad i bildens upplösning. Detta kan dock variera något beroende på skrivarens prestanda (maximal upplösning) och vilket papper man använder samt betraktningsavståndet. Skriver man t.ex. ut en stor bild betraktar man den normalt på ett större avstånd och därför ser man inte de enskilda ”pixlarna” lika lätt. Då kan man nyttja ett lägre ppi-värde. Lämpliga ppi-värden varierar därför mellan t.ex. 220-480 ppi. Jag brukar sträva efter att inte gå under 300 ppi, som ett standardvärde för högkvalitativa printar (utskrifter). Observera att ppi värdet inte har någon som helst betydelse när man visar en bild på en skärm.

En skrivares dpi-värde (maximal upplösning) bestämmer hur många bläckprickar den kan återge längs en tum. En bild med upplösningen 300 ppi innehåller 300 pixlar för varje tum (2,54 cm). När bilden skrivs ut på en skrivare med 2400 dpi kommer varje pixel byggas upp av 8×8=64 bläckprickar.

Ett alternativ till att låta bildupplösningen få det värde det får när bilden är anpassad till lämplig storlek (om man har alldeles för många pixlar) är att interpolera bilden till en upplösning som skrivaren (eller labbet) faktiskt arbetar med eller till en nivå där det inte blir någon synbar kvalitetsförbättring (t.ex. 300 ppi). Bocka då i rutan vid ”Ändra” och välj ”bikubisk skarpare”, som är en bra metod för att förminska bilder. Metoden bygger på bikubisk interpolation men tar fram mer skärpa och detaljnivån behålls. Om vissa områden i bilden blir för skarpa kan man prova ”bikubisk” i stället. Om man behöver göra en kraftig förminskning kan det ibland bli bättre resultat om processen görs i några steg och/eller att man använder interpoleringsmetoden ”bikubrisk” istället för ”bikubisk skarpare”.

Behöver man istället förstora bilden (man har för få pixlar) bör man välja ”bikubisk mjukare” som interpoleringsmetod. En tumregel är att man normalt kan förstora bilden till minst dubbla storleken (200 %) med en bibehållen bra kvalité.

bildstorlek_2

Steg 3. Skärp bilden inför utskrift

Skärpning inför utskrift ska kompensera för den mjukhet som alltid uppstår i bilden vid själva utskriften.

Innan man skärper sin bild för utskrift måste man veta i vilken upplösning som bilden ska skrivas ut, eftersom ppi-värdet är helt avgörande för hur mycket skärpa som ska läggas på.

Digital skärpa är konturkontrast (en uppljusning och nedmörkning som sker vid varje kontur när man lägger på skärpa och som kallas halo). Optimal halostorlek är 1/100 tum, vilket ger följande tabell för riktvärden för lämplig radie:

ppi Halostorlek Haloradie
180 1,8 0,9
220 2,2 1,1
240 2,4 1,2
300 3,0 1,5
360 3,6 1,8
420 4,2 2,1

Gå in under ”filter”–>”Skärpa” och ”Smart skärpa” i Photoshop. Jag använder den nya metoden (som skiljer ganska lite från den äldre) i Photoshop CC. Dock ska ”mer exakt” vara urkryssad om du använder den gamla metoden. Radien som jag matar in är 1,5 eftersom bildens ppi-värde är 300. Mängden skärpa sätter jag till 121 %, i det här exemplet, och reducerar brus med ca 10 %. Linsoskärpa ska vara vald vid ”ta bort”.

skarpa_1

Avsluta med att trycka på ok när du är nöjd med resultatet.

Slutligen byter du blandningsläge på skärpelagret till ”Luminiscens” för att inte påverka färgerna i bilden.

skarpa_2

Vissa anpassningar kan behöva göras. Har man större utskrifter t.ex. A2 (A3) kan haloradien behöva ökas med +0,5-1,0 för att ge en bra skärpa på rätt betraktningsavstånd. Skriver man ut på matt papper kan skärpemängden behöva ökas med +20-40 %. D.v.s. ställ i så fall in ”Mängd” på 120-140 %. Detsamma gäller om man skriver ut på bläckstråleskrivare. Då kan också skärpemängden behöva ökas med +20-40 %. Här är dock rådet att testa sig fram och se vilka värden som gäller för den egna skrivaren. Jag skriver normalt ut på blankt papper och har en bläckstråleskrivare. Tycker att mitt resultat vanligtvis blir bra vid ca 120 % ”mängd” skärpa (med den nya metoden).

Steg 4. Korrekturinställningar och tryckbarhetsvarning

Avslutningsvis och för att kontrollera om man behöver anpassa bilden, till den kombinationen av skrivare och papper man tänker använda, ställer man in Photoshop för att visa (simulera) utseendet som bilden slutligen får efter utskrift (s.k. softproof till skillnad från hardproof där man gör ett provtryck).

Välj Visa–>Korrekturinställningar–>Egen

korrektur_1

korrektur_2

I dialogrutan väljer du:

Enhet för simulering (kombinationen av skrivare och papper som du tänker använda). Här kan man behöva hämta profiler från labb eller papperstillverkares hemsidor. Mitt val nedan är en profil från labbet Qpix och gäller deras FineArt Baryta papper.

Bevara RGB nummer ska inte vara förbockat.

Relativt färgvärde bör vara inställt vid återgivning.

Förhandsvisa, svartpunktskompensation och simulera pappersfärg ska vara förbockade.

Det du ser nu ska vara en relativt bra simulering hur bilden kommer att se ut efter utskrift.

Om du tycker att bilden blivit grå och matt kan det vara en synvilla. Rensa bort allt annat på skärmen genom att trycka på tab-tangenten och därefter två gånger på f-tangenten. Nu kan du se bilden mot en jämn och grå bakgrund. Behöver du byta bakgrundfärgen så högerklicka på bakgrunden och välj grå. Du återgår till vanligt läge genom att trycka på tab-tangenten och på f-tangenten.

korrektur_4
Om bilden behöver redigeras kan man justera kontrast, färgbalans och färgmättnad medan simuleringen är aktiv.

Slutligen aktiverar man tryckbarhetsvarningen (också under menyn visa) för att få hjälp med att bedöma om det finns färger som är mer mättade i bilden än skrivaren klarar av att skriva ut. Om man får gråa markeringar i bilden betyder det att det finns färger i bilden som skrivaren inte kan hantera. Uppstår detta kan man behöva minska mättnaden i problemfärgerna med hjälp av t.ex. ”Nyans/mättnad”. Tryckbarhetsvarningen är dock ett ganska grovt verktyg och det kan vara värt att prova att skriva ut bilden, även om man får ”gråa markeringar”.

Nu är det dags att skriva ut. Eftersom utskrifter på egen skrivare är ett ämne i sig kommer jag att återkomma till det i en senare lathund.

Skriva ut på fotolabb

Till ”enklare” fotolabb levererar man normalt alltid JPEG-filer med kvalitén 80 % (räcker gott och väl även för utskrift) och i färgrymden sRGB, såvida det inte är ett professionellt labb då du bör använda färgrymden ADOBE RGB 1998. Lämpliga ppi-värden varierar mellan ca 140-300 ppi beroende på storlek (större storlek medför ett längre betraktningsavstånd och därmed också ett lägre krav på ppi-värde) och det material du väljer att skriva ut på. Kontakta ditt labb och fråga vad som krävs.

Antalet pixlar som behövs för en utskrift kan du räkna ut genom en enkel formel: Längden på bilden i cm dividerat med 2,54 (=1 tum) multiplicerat med 300 (standard/riktvärde för ppi). T.ex. 30 cm bild/2,54cm x 300ppi =3543 px.

Om du ska leverera bilden till ett tryckeri är det normalt TIFF-filer som gäller och i färgrymden ADOBE RGB 1998. Vid komprimering bör man alltid välja LZW, som är icke-förstörande.

Exempel på professionella labb: Crimson och Proformat. Här hittar du en  hemsida om fotoframkallning på nätet: Framkalla Bilder online

Källor:

Informationen har jag hämtat från några olika källor, bl.a. ur boken ”Digital bild 4.0” av Stefan Ohlsson och från Moderskeppet.

Share